Parlinan fungerar

I går morse åkte jag och Andreas tillsammans med mina föräldrar upp till Ammarnäs. Vi kom iväg något senare än planerat eftersom jag glömt att packa mina vindtrosor. Stadium på Ersboda kom till min räddning liksom Apoteket Kronan då jag sedan månader tillbaks haft en kliande näsa. Nässpray "Adjö, kliande näsa!" fungerar som utlovat, på mig i alla fall.

Efter traditionsenligt kaffestopp på Statoil i Lycksele och lunchshopping i Sorsele anlände vi till Ammarnäs (ett av paradisen på jorden) strax före tre. Drygt en timme senare var jag och Andreas ombytta och ute i "skidspåret". Vi åkte mot Tjulträsk efter samma skoterled som vi kommer att komma på på vår väg mot Ammarnäs.

Backarna är ju min största farhåga inför lördagens utmaning, man skulle kanske tro att det är de 80 kilometrarna som inger störts respekt... Men för mig är det backarna. I Täby konstsnöspår finns det inte särskilt många av den sorten ;) Det hade varit bra med lite mer backträning. Får tänka på det till nästa år, då ni också hänger på ;)

Nåväl, det gick uppför i går och ganska rejält ett tag... Jag och Andreas har ju aldrig åkt med parlina tidigare och det var nu dags för det stora "partestet". Det gick jättebra men också lite fortare då jag blev "lurad" att åka fortare än jag brukar. Och som sagt uppförsbackarna, särskilt en, kändes extra tuff. Fick min förklaring på vägen hem då skylten BRANT BACKE dök upp...

Åter nere i byn hade vi exakt 13 minuter på oss att ta oss hem, byta om från pjäxor och rusa till affären för att handla mjölk. Precis när Lennart vred om nyckeln till butiken slirade jag in på affärens parkering... SUCK! Då öppnades dörren och frågan "ville du in här, eller" hördes. Mjölken och morgonens frukostyoghurt var räddad. Det är service!

I love Ammarnäs!

Nu innan frukost och morgonens skidpass ska jag gå på "husspaning"