Om jag inte cyklat fel...

så hade dagens runda blivit strax under fem mil. Nu blev det "bara" 4,5 mil, halvvägs till Sorsele ;), på tiden 1:55.

Gassande sol och motvind/sidovind. Borde jag inte haft medvind också?

Nu börjar sittbenen på att ha vant sig med sadeln ;)

Håller tummarna för åtminstone ett till lite längre pass innan vi åker hem till Sthlm. I morgon blir det nog lite löpning och styrketräning. Vilat har jag ju gjort sedan stryrketräningen i trädgården. Det var ju ett tag sedan...

Uteträning i trädgården ;)

Solen sken ;) Familjen svettades! Sedan blev det lite löpning i Strandparken.

Och så avslutade vi allt med ett dopp i havet. 

Sommaren är rätt härlig.

Förberedelserna inför Hjuldagen pågår!

Dagens pass gick riktigt bra ;) Höftböjaren verkar vara på "min sida" och jag känner mig STARK. En mycket härlig känsla. 

I morgon blir det cirkelträning med familjen i trädgården. Sopskaft, kettlebells, yogamatta, hopprep, pilatesboll och gummisnoddar är packade. Det gör inget om solen skiner...

På lördag blir det 40 km på sadeln.

Härligt med semester ;)

Fjällmarschen 2013

Lagom till start så slutade det att regna. Det blev ett lopp i mulet väder och vattensjuka spår.

De två första kilometrarna upp till toppen av slalombacken var hemska. Otroligt fuktig luft och på tok för varma kläder. Förra året var det +4 på morgonen och sol, då sprang jag i korta tights och t-shirt. I år hade jag långa tights och vindjacka, den åkte av innan toppen var nådd.

De efterföljande sex kilometrarna upp till kalfjället gick helt ok och jag kände mig mycket piggare i år än i fjol. Då hade jag funderingar på att vända redan vid kontroll två vid 8 km. I år kom de tankarna vid ungefär 11 km, då hade jag mött ALLA andra som sprang sträckan 26 km. Då var de på väg "hem" och jag hade en kilometer i myrmark till vändplatsen vid Stabburet framför mig. Vad håller jag på med??? I år igen - att jag aldrig lär mig.

Efter vändning och ytterligare en kilometer i myrmark med helt dyngsura skor så såg jag"fram emot" de återstående 12 km till mål. Tack vare mina "skador" så är det ungefär så långt som jag sprungit som längst den här säsongen. Hur många småfjäll var det nu jag skulle passera innan kontrollen vid 8/16 km? Tre, fyra? Hur många har jag passerat? Och så plötsligt ser man en gulvästad funktionär i fjärran ;) Snart är jag hemma, bara 8 km kvar. 8 km nedför!   

Vet ni hur jobbigt det är att springa nedför ett fjäll? I terräng som bitvis kan liknas med en uttorkad bäck? Bara stenar och rötter som gör sitt bästa för att få dig att ramla?

Lagom till mitt upplopp hade solen tittat fram och jag sprang in på tiden 4:12:01. Förra årets tid var 4:16:38. Inte en timme snabbare som jag hoppats men snabbare, ett steg i rätt riktning. Etapp två i Ammarnäsklassikern är avklarad! Bara 90 km på hjul kvar!

I dalstugan konstaterade jag att jag aldrig mer ska springa 26 km, "hur kul är det att springa omkring på ett fjäll i över fyra timmar ENSAM?"

På middagen på hotellet fick jag frågan om vilken storlek jag vill ha på min t-shirt när jag tagit Ammarnäsklassikern. Medium sa jag. "Och om storleken blir fel så får jag väl ta klassikern igen 2014"

Vart kom det ifrån?

Annars kan jag berätta att inte ett endaste skavsår eller tillstymmelse till blånaglar uppstått i år. På det hela taget kände jag mig rätt pigg vid målgång. Kanske är trickset för en snabbare tid att bemästra stenarna och rötterna? Att lära mig springa i fjällterräng?

I morgon...

I morgon är det dags för Fjällmarschen 2013. 26 km löpning i fjällterräng. De första två kilometrarna har en stigning på 280 meter. Och därefter väntar ungefär sex kilometer uppför innan kalfjällslöpningen tar vid. Förra året tog det mig 4 timmar och 16 minuter innan jag kom i mål. Och två blå stortånaglar...

I år var min ambition att jag skulle kapa tiden med en timme. MEN så blir det nog inte. Efter Kungsledenrännet för tre månader var jag rätt sliten i ländryggen och höftregionen. Spiken i kistan kom för ungefär två månader sedan då backintervaller stod på programmet. Aj aj aj!

Men tack vare bästa PT:n Ivan och Mattias på Rygg & Rehab så är jag nu redo för att ge mig i kast med etapp två i Ammarnäsklassikern. Och jag ska ju inte glömma min bästa träningskompis heller, Andreas. Han har ju gjort sitt bästa för att få mig att bli en bättre löpare, tekniskt sätt. Kalasmodellen är nu mera min modell. Ju mer kinderna dallrar desto bättre ;)

Tränat har jag gjort, flitig som en myra. Tyvärr har jag inte sprungit så mycket som jag önskat men vad är väl 26 km löpning mot 80 km skate? Provsprang de  tre första och de tre och en halv sista kilometrarna på loppet häromdagen och det kändes bra. Det här kommer att gå hur bra som helst.

Det största orosmomentet är vädret. Prognosen säger regn, runt 10 grader och blåst..... Brrrr