Fjällmarschen 2013

Lagom till start så slutade det att regna. Det blev ett lopp i mulet väder och vattensjuka spår.

De två första kilometrarna upp till toppen av slalombacken var hemska. Otroligt fuktig luft och på tok för varma kläder. Förra året var det +4 på morgonen och sol, då sprang jag i korta tights och t-shirt. I år hade jag långa tights och vindjacka, den åkte av innan toppen var nådd.

De efterföljande sex kilometrarna upp till kalfjället gick helt ok och jag kände mig mycket piggare i år än i fjol. Då hade jag funderingar på att vända redan vid kontroll två vid 8 km. I år kom de tankarna vid ungefär 11 km, då hade jag mött ALLA andra som sprang sträckan 26 km. Då var de på väg "hem" och jag hade en kilometer i myrmark till vändplatsen vid Stabburet framför mig. Vad håller jag på med??? I år igen - att jag aldrig lär mig.

Efter vändning och ytterligare en kilometer i myrmark med helt dyngsura skor så såg jag"fram emot" de återstående 12 km till mål. Tack vare mina "skador" så är det ungefär så långt som jag sprungit som längst den här säsongen. Hur många småfjäll var det nu jag skulle passera innan kontrollen vid 8/16 km? Tre, fyra? Hur många har jag passerat? Och så plötsligt ser man en gulvästad funktionär i fjärran ;) Snart är jag hemma, bara 8 km kvar. 8 km nedför!   

Vet ni hur jobbigt det är att springa nedför ett fjäll? I terräng som bitvis kan liknas med en uttorkad bäck? Bara stenar och rötter som gör sitt bästa för att få dig att ramla?

Lagom till mitt upplopp hade solen tittat fram och jag sprang in på tiden 4:12:01. Förra årets tid var 4:16:38. Inte en timme snabbare som jag hoppats men snabbare, ett steg i rätt riktning. Etapp två i Ammarnäsklassikern är avklarad! Bara 90 km på hjul kvar!

I dalstugan konstaterade jag att jag aldrig mer ska springa 26 km, "hur kul är det att springa omkring på ett fjäll i över fyra timmar ENSAM?"

På middagen på hotellet fick jag frågan om vilken storlek jag vill ha på min t-shirt när jag tagit Ammarnäsklassikern. Medium sa jag. "Och om storleken blir fel så får jag väl ta klassikern igen 2014"

Vart kom det ifrån?

Annars kan jag berätta att inte ett endaste skavsår eller tillstymmelse till blånaglar uppstått i år. På det hela taget kände jag mig rätt pigg vid målgång. Kanske är trickset för en snabbare tid att bemästra stenarna och rötterna? Att lära mig springa i fjällterräng?