I år var min ambition att jag skulle kapa tiden med en timme. MEN så blir det nog inte. Efter Kungsledenrännet för tre månader var jag rätt sliten i ländryggen och höftregionen. Spiken i kistan kom för ungefär två månader sedan då backintervaller stod på programmet. Aj aj aj!
Men tack vare bästa PT:n Ivan och Mattias på Rygg & Rehab så är jag nu redo för att ge mig i kast med etapp två i Ammarnäsklassikern. Och jag ska ju inte glömma min bästa träningskompis heller, Andreas. Han har ju gjort sitt bästa för att få mig att bli en bättre löpare, tekniskt sätt. Kalasmodellen är nu mera min modell. Ju mer kinderna dallrar desto bättre ;)
Tränat har jag gjort, flitig som en myra. Tyvärr har jag inte sprungit så mycket som jag önskat men vad är väl 26 km löpning mot 80 km skate? Provsprang de tre första och de tre och en halv sista kilometrarna på loppet häromdagen och det kändes bra. Det här kommer att gå hur bra som helst.
Det största orosmomentet är vädret. Prognosen säger regn, runt 10 grader och blåst..... Brrrr

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar