I morgon satsar jag på 26 km

Då ska det bli åka av.... maken preparerar mina skidor medan jag preparerar nyårsmiddagen ;) Hoppas bara på att det finns några spår kvar!!!

Årets sista träningsvecka

Sitter här i soffan, nytränad, duschad och med mat i magen. Efter 20 km skate i +2 och regn njuter jag av att få se andra slita i Tour de Ski ;)

Juldagen bjöd på ett härligt pass på SATS med hela familjen samt min lillebror. Kul!

Annandagen bjöd på 16 km skate.

Första mellandagen spenderade jag på SATS. Passet blev inte så bra. Skyller på all julmat (inte bra för orkens skull och inte heller för återhämtningen) och kanske liiiite på de två senaste dagarnas ganska hårda träning. Men mest på maten!

I fredags blev det återigen dags för skidor. 16 km i strålande solsken! Härligt!

I går, lördag, var det återigen dags för ett pass på SATS. Kände mig stark!

I dag söndag så åkte jag som sagt 20 km skate. Härligt att slå den "magiska" gränsen. Efter en halv banan och lite vatten kände jag mig sugen på några varv till. Bådar gott inför nästa helg. Målet är att åka 30 km om en vecka.

Och vet ni vad, det där uppdraget, det är väldigt nära ;)

I morgon får det nog bli en vilodag, tror jag... Gott slut på Er!

Den bästa träningen är den som blir av!

Ytterligare en vecka närmare den STORA utmaningen. 80 km skateskidor längs Kungsleden, från Hemavan till Ammarnäs.

Denna vecka har bjudit på;

Månd: PT:pass på SATS och "Nobelmiddag" i stället för kvällspromenad. Man måste äta också...

Tisd: Vila.

Onsd: Styrkepass på SATS på morgonen och 55 min CyclingPulse på kvällen.

Torsd: Morgonpromenad i ett Luciavackert Stockholm ;) Otroligt vackert med alla marschaller på Karlaplan och i Humlegården. Prisad vare skatteåterbäringen.

Fred: stykepass med maken <3 .

Lörd: Ca 9 km skate i +0,5 och snålblåst. Marklyftspass med make och yngsta sonen.

Sönd: Vilodag med stakträning ;) Nu är det spårat runt Gärdet för klassisk skidåkning. Ett väldigt bra ställe att staka sig runt på...

Imorgon är det en ny vecka ;) och så börjar min julledighet! Det blir ett 18 dagars träningsläger på hemmaplan som kryddas med julfirande mm.

Premiärpasset på skateskidorna är avklarat

I -10 grader och solnedgång åkte jag mitt livs första skatepass.

Som med det mesta är det teknik som gäller. Nu har jag drygt fyra månader på mig att träna in den!

Kungsledenrännet kommer att gå bra ;)

NEJ - jag har inte gett upp!

Inser att det är ett tag sedan jag berättade för er om mina mödor inför utmaningen. Jag har inte gett upp om någon trodde det :) Men det var det väl ingen som trodde??? Hoppas jag!

Däremot så tar jobb och träning all tid så det blir inte så mycket över för att blogga. Bloggandet var ju inte heller själva syftet med min utmaning utan mer en dokumentation över mina "framsteg".

Träningen har flutit på ganska bra under hösten. Tyvärr har det inte blivit så mycket konditionsträning som jag önskat men nu känns det som att jag är på banan med det igen.

Förra veckan var en jättebra vecka ur ett träningsperspektiv och om inte livet i övrigt "störde" så skulle nog varje vecka se ut så. Vad gjorde jag då?

Måndag: 06:30, veckans PT pass på SATS. Jo, jag "lyxar" fortfarande till det och tränar med Ivan. Jättekul! OCH jättejobbigt! Faktiskt ett av de träningspass som jag ser mest fram emot under veckan.

Tisdag: VILA

Onsdag: 06:30, eget styrkepass på SATS, 18:00 CyclingPulse 55 min på SATS. Och denna gång gjorde jag som sköterskan på företagshälsovården sa åt mig i samband med hälsokontrollen. Knappade in att jag var 36 och inte 41. I bland är det tydligen helt ok att ljuga ;) Passet kändes toppen!

Torsdag: 18:00 ytterligare ett pass 55 min CyclingPulse på SATS. Denna gång ljög jag inte utan utgick från min faktiska ålder och tur var nog det, för det var riktigt segt... Ska nog inte köra två sådana pass i rad.... på ett tag.

Fredag: Styrkepass med maken på SATS efter middagen. Vem har sagt att fredagsmys alltid måste bestå av något som man äter????

Lördag: Ca 45 minuter löpning tillsammans med maken och därefter ett kortare styrkepass på SATS med hela familjen. Ja, nu har också sönerna kommit igång med sin träning igen. Jättekul att göra något med hela familjen!

Söndag: VILA

Det blev tyvärr inga promenader med kollegan Anna runt Djurgården under veckan så jag fick lite bonusledigt både på måndagskvällen och torsdagsmorgonen.

Under hösten har jag försökt ändra på mitt löpsteg och måndagarnas PT-pass innehåller numera en del "explosiv träning" så löpningen går bättre och bättre. Milen på 50 minuter nästa sommar känns faktiskt helt möjligt.

I dag föll den första snön här i Stockholm så med lite tur och lite kyla kanske skidträningen kan komma igång.

Ha det så bra tills vi hörs nästa gång.

Kram

Tjejmilen 2012

Årets tjejmil får jag väl ändå påstå gick betydligt bättre än i fjol. Då var jag ju sjuk...

I år regnade det... precis som det gjorde hela dagen i går OCH i natt. Blött med andra ord ;) I det stora hela ett härligt löparväder.

Milen klarade jag av på 1:03:12 vilket var ganska väntat. Nästa år ska allt gå fortare!

Kommer ni ihåg mina nya löparskor? Så här såg de ut efter dagens äventyr.

Bellmanstafetten avklarad

Jag sprang andra sträckan i strålande solsken. 30min 59sek. Jobbigt och varmt! Nu blir det ett lite kortare pass på SATS med maken. Uppdrag står på schemat.

En liten träningsrapport

Veckan så långt har innehållit ett pass med PT:n på SATS i måndags morse. För den som är intresserad kan jag berätta att jag nästa slog av en framtand då.... jag "körde upp" en kettle bell i framtänderna, helt enkelt. Metall mot emalj är ingen bra kombo så det kanske är läge för ett tandläkarbesök?

Nåväl, passet innehöll vare sig blod eller tårar men däremot en hel del svett. All träning under året har börjat ge resultat, känner mig starkare än på länge och liksom lätt som en fjäder i kroppen. Smidig kanske är det rätta ordet? Vågen står dock på samma siffror som i julas.

Måndagskvällen erbjöd en traditionsenlig promenad med kollegan och denna gång fick vi se elefanter.

Tisdagen blev en vilodag som sig bör och i dag onsdag var jag på SATS och tränade på morgonen. Passade på att öva på mina uppdrag och jag måste säga att det gått i positiv riktning, åtminstone kändes det så och det är alltid en början.

På kvällen blev det ett litet kortare löp pass på 30 minuter och strax under 5 km. Nu när Hjuldagen är avklarad är tanken att konditionsträningen ska bestå i löpning och rullskidåkning, ingen mer spinning på ett tag alltså.

I morgon bitti är det återigen dags för en rask promenad. På lördag ska jag springa Bellmanstafetten så mest troligt blir det inget "lite längre" löp pass förrän på söndag.

Jag är framme nu, om någon undrar...

Vilken fantastisk cykeltur, ja kanske inte de sista 1,5 milen då... Men de andra 7,5 kändes toppen!

Härligt väder! Vacker natur! Roligt arrangemang, tack Ammarnäs IF. Tack också till mamma och pappa som stod redo att fylla på min vätska vid 60 km.

Om jag har något negativt att säga? Ja det skulle väl vara att baken ömmar, rejält!

Nu pustar både jag och cykeln ut i väntan på att Andreas ska rulla in på sina rullskidor.

Hur länge jag höll på? 4 timmar och 12 minuter, effektiv tid på sadeln blev 4 timmar.

På rull, ca 7,5 mil kvar

En god vän till mig sa...

... att själva logistiken kring min utmaning är en utmaning i sig...

Sant så sant. Har precis "landat" i flygbusstolen efter transport med tunnelbana. Handbagaget består av en väl inpackad cykel och det mina vänner är INGEN barnlek ;) Många tittade snett på skidfodralet....

Pustar ut och hoppas på att vi kommer fram till Bromma i tid. Latest check-in time är 14:00.

Umeå/Ammarnäs nu kommer vi!

Två mil

Kvällens tur på på cykeln blev bra precis två mil och tog drygt en timme. Tempot kändes bra och med lite tur och stark medvind kanske jag hinner de nio milen på samma tid som de 26 kilometrarna härom veckan ;)

Turen gick på Djurgården. Jag var inte ensam om att cykla där.... Det var en del lite profsigare cyklister (det såg jag på både tempo och utrustning) än mig. Jag tycker att mitt tempo räcker att köra omkull i.

Tjatar lite...

Men jag kan inte hjälpa att skriva att ett riktigt träningspass 06:30 på en måndag morgon är en underbar start på veckan. Förutom att jag kommer till jobbet fylld av energi har jag också "lagt ribban" för veckan. Karaktärsdanande!

I dag har vi inlett projektet "att klara uppdrag innan jul". Och precis som jag räknat med så är det en hel del teknik bakom...

I kväll blir det ingen långpromenad med kollegan, jag har annat för mig. I morgon har jag tänkt mig ett tvåtimmars pass på cykeln och ett lättare styrkepass på onsdag morgon och på kvällen ett kortare löppass.

På torsdag bär det av till Umeå för vidare transport till Ammarnäs. Hjuldagen närmar sig ;) På lördag blir det nio mil på sadel för mig. Undrar hur lång tid det kommer att ta???

Teknikträning

Det är INTE lätt att springa rätt. Man skulle kunna tro att det bara är att ge sig i väg... Och det kan man ju, i och för sig. Det är ju så jag har gjort och då vet vi ju hur det blir. Det går inte fort.

Min löpstil är oekonomisk och jag tror till och med att den förhindrar mig från att springa fortare. Då räcker det inte bara med intervaller för att bli snabbare. Jag måste lära mig att springa.

Därför blev det ett ca fem kilometer långt teknikpass med maken i dag. Jag hade redan träningsvärk i benen sedan gårdagens PT Duopass (gjorde en fruktansvärt jobbig benövning) och det blir nog inte bättre tills i morgon, är jag rädd.

I morgon, 06:30, är det dags för veckans PTpass.

PT Duo med maken - superkul!

I går morse blev det ett lite kortare pass på SATS innan jobbet. I dag var det äntligen dags för ett PT Duo pass med Andreas. Vi skulle ha gjort det förra veckan men då var jag sjuk.

I morse klockan tio påbörjades 60 minuter högintensiv träning tillsammana med PT:n från SATS. Jättekul! Jättejobbigt! Jättevarmt!

Och det gav mersmak... Ett mycket roligt sätt att träna tillsammans så det kommer nog att hända igen ;)

Härligt!

I morse 07:00 var det dags för ett pass med PT:n på SATS. Kul, det var länge sedan sist. Och jobbigt som det ska va ;) Höstens träning är härmed inledd och det ska bli så kul!

I dag var också semestern över för den här sommaren. Kul också på sitt sätt!

Nu har jag också löparfeber (mkt bättre än vanlig feber)

Förkylning och sjukdom är INTE min grej. Dessutom har jag så svårt att acceptera att jag är sjuk, jag liksom vägrar att bli sängliggande och hoppas på att det bara ska "försvinna".

Och det brukar sluta med att jag efter några dagar ändå hamnar där i sängen. Så även denna gång. I två dagar (förutom ett kort gästspel på jobbet i går fm.) har jag legat där och LÄST två böcker. En per dag.

I går läste jag BORN to RUN och är nu helt övertygad om att jag är BORN to RUN. Det här är ju ingen blogg om böcker så vill ni veta mer om den så får ni läsa den, eller nåt.

I dag följde jag med Andreas när han skulle springa på ett nytt ställe. Nej, helt frisk är jag inte... Men två dagar i sängen får faktiskt räcka. Jag tänkte passa på att ta en lugn och stärkande skogspromenad så här sista semesterdagen. Vet ni vad som hände?

Jo, när jag gick där fick jag en plötslig längtan av att gå barfota. Nej men jag är nog inte alls påverkad av den där boken... Eller? Så jag tog av mig skorna och gick de sista 40 minuterna barfota. Så skönt och så somrigt. Provade också att springa barfota och till min förvåning så sprang jag mycket bättre än med skor. Jag liksom flög fram i spåret. Och den där obehagliga känslan som jag haft i hålfoten under sommaren, den var som borta. Åtminstone så länge som jag var barfota...

Maken har ju salufört barfotalöpning hela sommaren och jag, ja, jag har nog varit rätt skeptiskt och tänkt att var och en är ju salig i sin tro... Nu har jag beställt egna "barfotaskor".

Och i morgon har jag bokat ett, lugnt, pass med PT:n på SATS. Och så ska jag ta ett litet samtal med honom om barfotalöpning och trilskande hålfötter.

Löparfeber

Hemma hos oss råder det någon form av löparfeber.

Allt började så klart med min lilla utmaning men har kraftigt förvärrats i och med att Andreas köpte boken Born to Run. Boken handlar bland annat om indianstammen Tarahumara som anses vara världens bästa långdistanslöpare.

I boken kan man läsa att de har chia som basföda, något som Risenta börjat sälja. Så nu är Indianernas superfrön även i vår ägo. Några frön per dag och löpningen kommer att gå som en dans ;)

Nu ska jag läsa boken och bli inspirerad. För vet ni vad? Nästa år ska jag springa Fjällmarschen igen och då ska jag kapa tiden med en timme. Minst!

Förkylt....

Sista semesterveckan som enligt planen skulle ägnas åt ledighet och träning, i mängder, spenderar jag med en förkylning. GILLAS INTE!

Nu blir det farligt på vägarna!

Den 18/8 är det daga för nästa del i min utmaning. Det är då jag ska cykla de nio milen mellan Ammarnäs och Sorsele. Det är alltså dags för Hjuldagen.

Från börja var min plan att åka rullskidor men det kändes för riskabelt.

Under våren har jag kört en hel del spinning på SATS och nu är det dags att vänja rumpan med sadeln. Så se upp i trafiken ;)

I dag köpte jag ett par byxor med vaddering... Inte snygga men de gör säkert turen skönare.

Jobbar på...

Det blev inget pass på SATS i tisdags. I stället blev det ett pass i mental träning eftersom bilen "gick sönder" strax norr om Gävle. Men det är en annan historia!

Sedan i onsdags har jag hunnit med två styrkepass på SATS och två pass i löparskorna. Det ena på 30 minuter och det andra, i dag, på en timme. Tårna är BLÅ men funktionsdugliga. Känner mig fortfarande lite seg i kroppen så dagens pass gick långsamt även för att vara mig, åtminstone kändes det så.

Nu väntar en ny härlig vecka och för löpningens skull får det gärna bli liiiite svalare ;)

Förberedelserna fortsätter

I går sprang jag 5 km i el-ljusspåret på Umedalen. Var orolig över hur det skulle gå med mina ömma tår. Till min lättnad fungerade det helt ok, i alla fall så länge som jag var i skogen. Asfaltslöpningen på vägen hem kändes så där.... I övrigt känner jag mig helt ok, en liiiten tendens till trötthet i jumskarna. Men annars, fit for fight.

I kväll blir det förhoppningsvis ett styrkepass på SATS. Övningar som belastar stortårna undanbedes ;)

Medaljen

Ohotat sist men ändå nöjd

26 km är avklarade. Har aldrig tidigare "sprungit" en så lång sträcka. Och aldrig med ett sånt underlag (om man bortser från onsdagens provlöpning). Tiden blev ungefär 30-40 min längre än vad jag trodde innan start. I vilket fall är jag så himla nöjd. Om någon för ett år sedan sagt att jag skulle springa Fjällmarschen 2012, då hade jag nog sagt något i stil med att "du är ju inte klok". Vi får se hur det blir nästa år... Då vet jag i alla fall hur banan ser ut och att jag ska öva mig att springa i mer otillgänglig terräng. Spåren i Liljanskogen framstår som rena barnleken, numera.

Nu några timmar efter målgång ligger jag här i soffan, mätt och belåten efter en middag på hotellet. Spåren från dagens tävling sitter i de båda stortårna som man lindrigt sagt kan säga kommit lite i klämm under dagen. Redan på vägen upp, innan kontrollen vid 8 km, tänkte jag tanken - jag borde stanna och knyta om mina skor. Det gjorde jag inte och därför var de sista 8 km utför en pina. De sista tre hade jag Andreas som sällskap och varje steg jag tog åtföljdes av ett "aj". Den sista biten fram till målet, kanske närmare 150 meter, var en ren viljeansträngning. Faktiskt var den sträckan den enda där man kunde sträcka ut sitt löpsteg utan risk att stupa.

En positiv sak var att bansträckningen uppför slalombacken var lite annorlunda mot vad vi trott och jag hann se hjortronblommor och faktiskt njuta en liiiiten stund av den vackra omgivningen. Vände gjorde vi vid Stabburet, en gammal renvaktarbostad.

Det kommer att bli TUFFT!

I morgon är det upp till "bevis". 26 km löpning i fjällterräng... Löpning, ja det kanske är att överdriva. Med tanke på min fantastiska hastighet i mer "normal" terräng så kanske jag borde säga att det är dags förr snabbmarsch?

I onsdags roade jag och maken oss med att undersöka terrängen lite närmare. Ni som läst min blogg tidigare har kanske lagt på minnet att det tar ungefär en kvart för mig att "komma igång". Och den kvarten är inte rolig, alls!

Nu går alltså starten upp för slalombacken i Ammarnäs. 2 km. I onsdags tänkte jag jogga lite lätt uppför. Det höll i 150 meter, på sin höjd. Sedan gick vi... De första 2 km tog därmed 22 minuter. Det blir inget bergspris för mig ;)

Läxa nr 1. Värm upp Susanne!! Och gå gärna upp för slalombacken där så behövs.

Väl uppe kunde jag ändå börja "springa". Fantastiskt roligt (och skönt) men också väldigt krävande. Redan när man fjällvandrar gäller det att hantera stenar och rötter som gör sitt bästa för att inte hjälpa till. Det är ingen skillnad den här gången, tvärtom.

Läxa nr 2. Håll fokus på löpningen, din egen alltså. Tittar du på en förbispringande fot är det lätt hänt att du sätter dina egna rakt in i en sten... Och det här är inte ett tillfälle att njuta av den vackra utsikten. Och mamma, inte heller att hålla utkik efter hjortronblommor.

Väl uppe tror jag att det kommer att gå bra och att det kommer att vara jättekul. Vägen ned för slalombacken känns faktiskt som den största utmaningen, just nu. 24 km i benen, nedför och stenar, rötter, stenar, rötter, stora och kantiga stenar. Är jag för trött så tror jag att det lämpligaste ändå är att gå nedför, också. Målet är ju att komma runt med hälsan i behåll.

Tiden gör det samma. Onsdagens lilla runda har redan indikerat att det kommer att ta tid...

Det börjar närma sig...

Nej, jag har inte gett upp. Bara haft så mycket annat att göra, bloggandet har fått vänta.

Sedan sist kan jag rapportera att träningen flutit på om än lite annorlunda. PT:n har semester, jag har haft och har semester. Trots detta har jag inte legat helt på latsidan. I Torekov blev det en löptur längs vattnet till Hovs hallar och tillbaks. 20 km sträckan tog jag för första gången på årets(?) varmaste dag. Bland annat!

Nu är jag i Ammarnäs och strax väntar en löprunda med maken. På lördag så gäller det...

Dagens PTpass - cirkelträning

Det sista PTpasset innan semestern blev ett cirkelträningspass. Uppvärmning och därefter tre cirklar med fyra övningar i varje. Varje cirkel upprepades tre gånger.

1/8 är det dags igen och där emellan får jag med hjälp av Andreas "hålla grytan kokande". Ambitionen är att vara lite starkare och lite smidigare då!

En del av semesterpackningen kommer att vara...

Förberedelserna pågår

Nu är terränglöpningsskorna inköpta. Visst ser de proffsiga ut?!

Nu är det bara anmälan och lite till träning som saknas. Det första fixar jag i kväll och i morgon tar en ny träningsvecka vid. Härligt!

På tal om härligt... Följde med maken till SATS i går och jag kan säga att det passet visste vart det tog! Lördagkvällen spenderades i soffan, ryggläge med raka ben ;)

Det verkar ha blivit kring 17 km

På iform.se kan man plotta sin runda och det fungerar allt som oftas jättebra. Tyvärr är det inte alltid så att löparspår är utmärkta så då får man "gissa sig fram". Därför skriver jag att dagens runda i terrängspåren blev  kring 17 km. Så här sprang jag http://iform.se/rundan/stockholm/terrangrundan .

Lite synd att det inte blev längre...Men å andra sidan så är den här rundan mycket bättre att springa som förberedelse inför mina  26 km löpning i fjällterräng, om lite drygt en månad. Tiden går fort nu!

Andreas ska på SATS och styrketräna strax, jag hakar på och kör lite övningar för oss med stillasittande kontorsarbete. Annars somnar jag nog i soffan...

En underbar känsla!

Jag har inte mätt upp sträckan ännu men dagens pass i terrängspåren i Liljanskogen / Stora skuggan blev 1h 56min 27sek. Nytt tidsrekord!

I dag kände jag mig riktigt STARK - en underbar känsla!!

Nu när ni inte kan heja på Sverige i fotbolls EM längre.... så kan ni ju heja på mig !?

60 min rask promenad i strålande solsken - god morgon!!!

Ännu en härlig morgonpromenad! En fantastisk start på dagen! Jag har sagt det förr och kommer säkert att säga det igen. Vad gör väl det att nattens sömn summerade sig till 4,5 timmar?

Till morgonkaffet passade jag på att bläddra i SATS medlemsmagasin och där gavs det tips. Inte vilka tips som helst utan tips som gör dig och mig till en snabbare löpare. Perfekt! Det är ingen mindre än Malin Ewelöf Krepp som delade med sig av goda råd. Nu är inte mitt primära mål att springa milen på 45 minuter men lite inspiration fick jag allt.

Träningsveckan bör innehålla 2 intervallpass, 1 långdistanspass och 1 distanspass. Alltså behöver jag lägga till två pass till per vecka. Kanske blir det ett intervallpass redan i kväll?

På tal om Malin så såg jag henne med en av sina klienter i Liljansskogen i går förmiddag. Malin cyklade och höll koll på tiden - klienten skötte löpandet. För mig känns det ändå bättre att Andreas "springer" med mig i stället för att cykla med ;)

Morgonpasset är avklarat

Morgonens pass på SATS är avklarat. Det gick lite trögt i början men tog sig, som tur var, mot slutet. En härlig början på en härlig dag!

Ha en bra dag!

Omflyttningar i programmet

Tisdagar är i normala fall min träningsfria dag men i morgon onsdag har jag inte tid att gå på mina båda cyclingpass på SATS. Jag måste vara hemma och tvätta fönstrerna. Nä nä, nu lurade jag er allt (även om det skulle behövas), inte skulle jag rucka på mina planer för något sådant. Nej, jag har mycket trevligare aktiviteter än så i morgon.

Jag har ju berättat att jag är en ganska långsam löpare. Frågan är ju om jag ens kan kalla mig löpare? Traktor kanske är en bättre beskrivning? Till hösten ska jag springa Tjejmilen med två av mina kusiner och jag vet redan nu att jag kommer att hålla på längst. En av mina kompisar sedan många år tillbaks sprang en tävling härom helgen och lyckades göra milen på under en timme. Hon skrev på sin Facebook att "leendet på mina läppar har ingen hejd då jag klarade milen på under timmen, så jäkla nöjd!!" Jag vill också klara milen på under timmen och känna mig så jäkla nöjd!! och därför blev det kvällen till ära ett intervallpass.

Andreas har tjatat på mig i årtionden om att jag MÅSTE börjar köra intervaller. Jo, jag kan säga årtionden för det är sant. Jag har ju vägrat i sten och inte riktigt förstått vitsen med det hela, det har mest känts jobbigt. Men nu när jag ska springa 26 km inser jag hur låååång tid det kommer att ta med min makliga takt. Och jag är mer orolig över att jag inte ska klara sträckan av tristess än av att kroppen inte orkar. Nu har jag förstått vitsen med intervaller! Mitt första egna intervallpass blev 15 minuter uppvärmning och sedan sex stycken 70/20 intervallen.

Nu när jag sitter här, duschad och återhämtad, undrar jag om jag kanske sprang lite för sakta eller om jag gjorde för få intervaller. Jag är inte så där trött som jag förväntat mig. Får nog ringa Andreas och fråga vad jag gjorde för fel!

I morgon bitti klockan 06:30 hänger jag på låset på SATS igen :)

Veckan so far

I går morse, dvs i måndags, klockan halv sju var det återigen dags för ett pass med PT:n på SATS. Lika roligt och jobbigt som vanligt. Det här börjar kännas som en mycket god vana och det blir en utmaning i sig att lyckas få till lika roliga pass själv när det så småning om blir dags. Men det är inte ännu på ett tag. Tänker unna mig denna lyx ett par månader till. Lyx? Det kanske är fel ord? Jag ser det som en investering i hälsan. Och bara på de sju gånger som jag nu unnat mig detta har jag faktiskt blivit sååååååååå mycket starkare och smidigare. Det känns och det känns bra.

På kvällen så gick jag och kollegan den långa rundan rund Djurgårdskanalen, det tar 1h20min. Solen sken som vanligt. Låter kanske som "ljug", men vi har alltid tur med vädret på våra raska promenader. Det är sant! Och i måndags kväll var inget undantag, strålande solsken och glittrande vatten. SommarStockholm är vackert!

17 km

Förra veckans långa löppass gick i +5 och regn, samt blåst eller om det nu var stormbyar. Kallt var det, som attan!

I dag var vädret helt och hållet på min sida, växlande molnighet, lagom varmt och vinden fläktade. Det var till och med så att den fläktade lite extra, precis när jag behövde det. Det blev 17 km i dag, så lite längre igen och tiden blev 1h53min. Allt kändes toppen förutom att jag fick "skavsårskänningar" på insidan av överarmarna. Man ska INTE springa i linne. Det visste jag redan innan men lyckades visst förtränga det.... Förutom det och lite trötthetskänslor i höger rumpmuskel mådde jag prima. Tror faktiskt att jag skulle orkat ett par km till.

Nu är veckans träning avklarad och i morgon blir det vilodag. Sedan kommer en ny vecka med nya träningspass - så klart!

Något missnöjd...

I måndags morse var det återigen dags för ett pass med PT:n på SATS. Jag tror faktiskt att han försökte ta livet av mig :) Detta pass var nog det klart jobbigaste hitintills. Under tidigare pass, när han frågat mig hur en övning känts, har det hänt att jag sagt något i stil med "det var jobbigt, det var nog precis vad jag orkade lyfta". I hopp om att jag under nästa repetition ska få lättare vikter. Det blir alltid tvärt om! Så nu säger jag ingenting, jag vet ändå vad som kommer. MER! Och lustigt nog så fungerar det ju...... Jag orkar, faktiskt! Och i måndags var det mycket av allt och framför allt MER av allt. Härligt! Precis som det ska vara!

På måndagskvällen blev det en rask promenad med kollegan, den kortare rundan på ca 60 minuter.

I onsdags blev det så ett träningspass tillsammans med mina andra PT, Andreas. Jag var något missnöjd med passet och klagade på att jag inte fick träna mina ben något. Men som det ofta är när man lägger sin träning i någon annans händer så är det bäst att lita på att denne någon annan vet vad som ska göras. Och jag var i efterhand GLAD över att inga ben fått jobba för..

På onsdagskvällen skulle jag springa intervaller. Intervaller är något jag vägrat i sten fram tills nu när jag antagit min lilla utmaning. Att springa 26 km är en lika stor utmaning för kroppen som för knoppen och tiden det tar är så klart av betydelse. Jag måste bli lite snabbare, för knoppen skull. Först blev det 8 km löpning som uppvärmning, tog ca 51 minuter och därefter 3 stycken 70 sekunders intervaller med 20 sekunders vila i Tessinparken.

Första intervallen gick bra men den andra och den tredje..... Rumpmusklerna grinade illa!

I dag torsdag så har jag unnat mig en vilodag. Kollegan är utflugen och köksrenoveringen skulle påbörjas (igen) så en morgonpromenad kändes inte riktigt aktuell.

Men jag undrar en sak - vart är träningsvärken???

+ 5 och regn

Här kommer en träningsrapport från ett för dagen kylslaget och regnigt Stockholm. Ni som följt nyhetsrapporteringen från Stockholm Maraton vet precis vad jag menar. Tydligen har upp emot 5 000 anmälda avstått att starta till följd av vädret.

Vad jag gjorde? Jo, jag passade på att springa den längsta rundan hitintills och den mätte 16,03 km. Tiden blev 1 timme och 48 minuter. När jag kom hem var jag helt sjöblöt och det kanske inte var så konstigt eftersom det öste ned regn mest hela tiden. Det fanns inte en tygbit på kroppen som det inte gick att vrida vatten ur. Bitvis så var det därtill en piskande motvind och då tänkte jag "så här kan det bli på fjället". Och konditionstalet blev 45, jippi!

Jag har ju kommit upp i en sträcka som mäter drygt en  mil kortare än den jag planerar att springa i juli och jag erkänner gärna att jag har respekt för sträckan. Dels inser jag att jag behöver träna mer för att verkligen orka. Samtidigt känner jag att jag är på rätt väg, känner mig mer och mer löpstark och det är bra. Jag tror dock att den mentala biten är precis lika viktig och därför så är det ganska positivt att ge sig ut i ett väder som detta. Då blir det både kondition och mental träning. Toppen! Och ganska kul ändå! eller.... faktiskt mest efteråt.

Rundan har jag valt att döpa till "Iskalla rundan" dagen till ära.

I övrigt har träningen i stort sett flutit på som planerat, det blev ett träningspass med PT:n på SATS i måndags morse och ett eget på onsdagsmorgonen. På onsdagskvällen var jag återigen på SATS för dubbla cyclingpass. Veckan brukar ju innehålla två raska promenader med min kollega och dessvärre fick jag lov att hoppa över måndagens (mamma och pappa har varit på besök och dessutom var det styrelsemöte i bostadsrättsföreningen). Torsdagens pass fick kortas ned till den "kortare rundan" som tar drygt en timme - tidigt möte på jobbet.

Kanske, kanske så blir det ett litet intervall pass i morgon. Måste ju få upp farten lite också!

3 veckor sedan sist...

Oj, sist jag sprang var den 5:e maj. Hjääääääääääääääälp!

Veckans planering har ju som tur är flutit på enligt plan så varför skulle inte dagens pass?

Distanslöpning stod på programmet.

Det blev 13,92 km !!!!! rekord, so far. Tiden blev 1h34min53sek. "Livsrekord" både när det gäller tid och sträcka. Konditionstalet blev 44.

Jag känner mig riktigt sugen på träning nu så frågan är om jag kan "hålla mig" ända till måndagens PTpass...

Allt går enligt plan

Onsdagkvällens båda cyclingpass avklarade även om inte riktigt den rätta energin inföll. 18-passet var värre än vanligt, fick mig på dåligt humör och tyvärr följde det med in i pass två. I morse genomfördes den raska promenaden i strålande solsken!

Lite återhämtning...

Morgonpasset är avklarat och nu är det återhämtning i form av jobb som gäller fram tills kvällens dubbelpass cyckling på SATS. Jag gillar onsdagar!

Det suger...

Så där ja, då ska väl ändå ordningen vara återställd efter min ofrivilliga vila!? I går var det återigen (äntligen) dags för ett pass med PT:n på SATS. Yes! Det hade då gått två veckor sedan sist och däremellan har det ju inte blivit särskilt mycket av träningsvaran. Lite orolig var jag allt att formen skulle ha försvunnit helt och hållet. MEN så var det inte, jippi! Tvärtom, kändes det toppen! 15 sekunders intervallerna som uppvärmning gick som ett huj och jag kände mig riktigt stark.

Måndagen avslutades traditionsenligt med en rask promenad på Djurgården och i dag tisdag är det vila som gäller. Det suger dock i träningstarmen och jag riktigt längtar till onsdagens morgonpass. Och så blir det så klart dubbelpass cycling efter jobbet.

Allt lider...

En liten rapport från sjukstugan - det ger sig INTE!!!

Är jag för otålig eller är det så att jag inte är gjord för att vara sjuk? Det är så synd om mig att jag nästan börjar tro att jag är man ;) Ja det är sant! Herregud vad jag beklagar mig! Det är nästan pinsamt...

Nå väl, det är väl bara att ge sig till tåls och vänta ut det här, vad det nu än är. Men jag gillar det inte! Alls! 

Förutom att träningen blir lidande så blir jobbet lidande. Hemmet blir lidande, familjen bli lidande, till och med träningslådan lider som nu bågnar till följd av alla rena träningskläder. Och ute skiner solen!

Förkylt...

I tisdags morse åkte jag till Färöarna. Även om detta inte är någon reseblogg kan jag inte låta bli att inleda inlägget med - VILKET LAND!!!! Vackert som i en saga. Och får, överallt! Och massor med söta lamm som fick alla i gruppen att med jämna mellanrum utbrista i Åhhhhhhhhhhhh sååååååååååå sööööööööööööta.

Förra året vid ungefär samma tidpunkt var jag på Island, också det ett otroligt vackert land. Resan till Färöarna fick mig att börja fundera på ett litet reseäventyr inför sommaren 2013. Båt (med bilen med) från Danmark till Färöarna och därefter vidare till Island (också med båt). Aktiviteter som klättring, vandring och camping står på agendan. Juni ska visst vara en bra månad ur prissynpunkt. Om någon skulle ha lust att hänga på? Hör av er i så fall. NU!

Veckans stora utmaning skulle som jag skrev i det tidigare inlägget bli att få till träningen på resande fot. Och det sket sig - ordentligt! Min plan var att hålla mig till samma upplägg som hemma, dvs styrketräning på onsdag morgon och löpning på onsdag kväll (i stället för dubbelpass cycling). Tisdag kväll stupade jag i säng kl 20:00 Färöisk tid (21:00 svensk) och sov som en klubbad säl i inte mindre än elva timmar.

Enligt det program som skickats ut inför denna resa framgick det att vi skulle ha onsdagen till vårt eget förfogande från klockan 16 ungefär. SÅ blev det inte och därmed så gick mina planer i stöpet. I stället för löpning blev det fjällvandring. En helt fantastisk vandring på nära 11 km över fjället från Torshavn till en liten by som heter KirkjubØur. 

 

Vandringen tog drygt en och en halv timme och under den tiden hann vi nog med de mesta av väder -  allt från strålande solsken och hagel. Själva vandringen gick bra även om det var lite kallt av och till, hade väl kanske inte riktigt den rätta utrustningen.... Men sedan, när vi kommit fram och skulle vänta på transporten tillbaks till Torshavn, då började jag frysa ända in i märgen och det skulle visa sig att det skulle ta flera timmar att tina upp. Brrrr

På torsdagsmorgonen skulle vi lämna hotellet och åka vidare till den sydligaste ön på Färöarna redan klockan 9 så jag vågade inte riktigt ge mig ut på en lång och rask promenad. 

Hela torsdagen kände jag mig rätt så sliten och när jag vaknade på fredagsmorgonen fick jag förklaringen. Jag hade blivit förkyld och är så fortfarande. Inte alls roligt. Och det värsta av allt är ju att lördagens långa löppass gick om intet och måndagmorgonens möte med PT har blivit inställt. Tråkigt!

Men det var trevligt på Färöarna!

Kryar på mig och tar nya tag så snart hälsan tillåter.

15 sekunder

I morse, 06:26 hängde jag på låset på SATS. Det var dags för ett träningspass med PT:n. Det är ju måndag, IGEN! Rusar inte tiden fram så säg?

Medan jag stod där och väntade på att SATS skulle öppna kom PT:n och vi pratade lite om helgen som varit. Under tiden slog mig tanken "vad har jag gett mig in på? träna så här hårt på morgonen när klockan bara är halv sju, och jag som brukar börja mina pass ganska lugnt..." Kunde inte riktigt låta bli att dela med mig av min tanke och fick då svaret "I dag börjar vi med intervaller som uppvärmning, 15 sekunders.

Sagt och gjort, dagens träningspass började med fem minuter roddmaskin, en minut "uppvärmning" och därefter fyra minuter intervaller om 15 sekunder. Behöver jag säga att jag var varm efter de fem minuterna? Snacka om rivstart på veckan.

Man kanske inte ska svära så här på nätet, det ska man ju inte i andra sammanhang heller, egentligen. Men i bland är det svårt att låta bli så här kommer det, SATAN i GATAN vad jag kände mig stark i morse! Så, då var det sagt.

Dagens pass var verkligen roligt. Ja det kan vara roligt fast att det är fruktansvärt jobbigt. Kanske är det just därför som det är kul?

Efter en dag på kontoret (ni har väl läst larm rapporterna att stillasittande förtar effekterna av träning, huga ligen) blev det dags för måndagens raska promenad runt Djurgårdskanalen.

Nu väntar veckans kanske riktigt stora utmaning, att få till träningen när jag är på resande fot. I morgon åker jag till Färöarna och kommer hem på fredag kväll. Det bästa vore ju om jag kunde göra det jag brukar göra i vanliga fall, fast bara på en annan plats. Har Googlat lite, det kostar 199 danska kronor att gå in på gymmet. Dyrt tycker jag! Därför är löparskorna packade och gymkläderna. När jag var i Valencia tidigare i vår så gjorde Andreas, min alldeles egna PT, ett träningsprogram för hotellrummet åt mig.  Ska bara hitta det, sedan så löser sig nog veckan.

Jag får se om det finns möjlighet att rapportera från ön, annars hörs vi av när jag kommit hem.

Rekorden kommer slag i slag :)

I morse när vi vaknade var det GRÅTT ute. Förra helgen då vi valde att måla om vårt vardagsrum, då var det så gott som sommar. Det kändes lite surt även om vardagsrummet blev riktigt fint. Men i dag, då kändes det som att grått ändå var helt ok med tanke på att jag skulle springa veckans längre pass. Varför skriver jag veckans längre pass? För närvarande springer jag ju bara ETT pass... Vilket som, det är skönare att springa när det är mulet än i gassande solsken. Så vädret kändes helt ok.

Men, lagom tills dess att det så var dags att ge sig ut, vad hände då? Jo, solen kom fram. Men det är ju också ok. Även om jag kanske inte riktigt hinner/orkar njuta av naturen runt omkring mig på samma sätt som Andreas gör när vi springer tillsammans så händer det en hel del runt omkring oss.

I dag fick vi till exempel uppleva elefanter, zebror och dromedarer. Det ni! Rena äventyrslöpet :) Därefter kom en del lite mer väntade upplevelser som dagen till ära faktiskt blev lite bättre tack vare solskenet. Eller vad säger ni om gläntor vita av sippor i strålande solsken? Vågor som slår mot klipporna? Och en massa glada människor vart ögat än ser. Djurgården är verkligen en oas att dra sig till när solen skiner och man är ledig.

Som jag tidigare skrivit är jag ingen snabb löpare så självklart blev jag omsprungen av både den ena och än den andra. Det måste jag göra något åt. Om ytterligare en vecka, då får jag lägga till ett till löppass i veckan med intervaller. Och då kan jag ju skriva veckans längre pass.

I dag slog jag desto bättre flera rekord. Sträckan mätte 12,23 km. Tiden blev 1h22min17sek. Konditionstalet blev 44. I mitt snart 41-åriga liv har jag aldrig tidigare sprungit så långt eller så länge. Konditionstalet har säkert varit bättre! Det är jag övertygad om. Men gränsen för utmärkt går vid 46 så jag närmar mig sakta men säkert.

Trevlig helg på er! Vi hörs på måndag!

Tiden räcker inte riktigt till!

I går kväll blev det ett dubbelpass Cycling på SATS, 2 * 55 minuter. Jobbigt men härligt! I morse blev det en traditionsenlig rask promenad runt Djurgårdskanalen. Det var ett underbart väder! Skir grönska och vårblommor. Härlig början på dagen.

Vet inte riktigt vem eller vad jag ska skylla på..

men kanske beror det på gårdagens hårda pass med PT:n på SATS eller på att vi de senaste fyra dagarna har ägnat all vaken tid åt att måla om i vardagsrummet? Ja kanske inte all vaken tid då, ett löppass och andra vardagsbestyr har jag ju hunnit med också. MEN, i dag var det tungt att gå på SATS. Orken fanns liksom inte, alls.

Då resorerar jag så här, bättre att byta om och gå dit än att bara stanna hemma. Och så fick det bli ett lite annorlunda pass mot vad jag tänkt, mest olika övningar som stärker de där musklerna som får jobba så hårt när man sitter klistrad framför en dator hela dagarna.

Nu när vardagsrummet är så gott som klart och jag ätit tre goda kulor glass på Stockholms Glass och Pastahus och en god fransk-inspirerad middag är intagen, då, då känns det genast bättre. Och plötsligt kommer jag på mig själv att tänka men om jag är på SATS klockan 06:30 och bara tränar en "kortis" på ca 40 minuter, tar med mig så att jag kan duscha där och gå direkt till jobbet, då hinner jag till mötet som börjar 8. Vi får väl se! Nu är det i vilket fall dags att krypa till sängs och ladda inför en kort men intensiv arbetsvecka. Och i morgon kväll, då är det definitivt dags för dubbla spinningpass.

08:00 SATS

I morse var det dags för det första riktigt träningspasset med PT:n på SATS. 60 minuter! 

Det blev ett ganska intensivt träningspass och nu 14 timmar och några målade golvlister och fönster senare finns det inte mycket mer att be om än att få säga GOD NATT!

PS.

Den här veckan kommer träningen inte att bli enligt plan. Onsdagsträningen måste bli i morgon (först måste vi måla klart bara,,,) och så tänkte jag ta ett lite kortare löppass i stället för den raska promenad som "brann inne" i kväll. Men sen ska ordningen vara återställd :)

1h 19min 02 sek

löpning i blandad terräng, mest ridspår kändes det som. Vet ni hur jobbigt det är att springa i ridspår? Ungefär som att springa i sanden på stranden.

Rundan mättes upp till 11,57 km och konditionstalet blev 43.

Onsdagspasset är avklarat!

Så där ja, nu är jag i fas med den planerade träningen för veckan. SKÖNT! Efter morgonens "onsdagspass" som faktiskt gick över förväntan med tanke på mina två spinningpass i går kväll är jag nu redo att träda in i vila ;). Ja, vila från träningen alltså. Åter till "gruvan" på lördag då det blir ett längre löppass.

På återseende!

En kort rapport

Det blev inget SATS för mig i morse eftersom jag och min kollega blev tvungna att byta dag för vår raska morgonpromenad, annars hade den inte blivit av. Därför kommer jag att köra mitt onsdagspass i morgon torsdag.

Efter jobbet var jag på två spinningpass, eller Cycling som de kallas för på SATS, det blev 2 * 55 minuter. Det sista av de två passen var ett puls pass. Där har man ett pulsband och så kan man följa sin puls under passet. Det är flera år sedan jag var på ett CyclingPulse pass senast och när man går på ett vanligt Cycling pass har man ingen som helst aning om hur jobbigt det faktiskt är. Men nu vet jag! Eller åtminstone vet jag hur mycket jag anstränger mig - på riktigt. Under det sistnämnda passet hade jag en puls på i 84%-91% av max under hela passet och det kändes ungefär som det gjorde på det första. Bra konditionsträning! Och faktiskt hade jag klarat av ett tredje pass i samma takt om det funnits. Det tycker jag känns bra, så här långt in i mina förberedelser.

Nu, den ack så viktiga sömnen. I morgon 06:30 blir det SATS och funktionell träning.

Träningsveckan har börjat

En ny vecka med nya möjligheter och nya utmaningar och i tidningen kan man läsa om att värmen är på intåg. Vinter och kyla ska definitivt vara över. Ja, ja vi får väl se... Nog har vi väl alla firat ganska kylslagna Valborgshelger?

I morse var jag på SATS för mitt "måndagspass" och då träffade jag också på PT:n som frågade hur det kändes. Jo tack, inte som en vanligt måndag direkt. En av mina första övningar på dagens pass var plankan och  jag kan säga så mycket som att kroppen inte riktigt ville vad hjärnan ville. Det är vid sådana tillfällen som det är bra att ha en över 26 timmar lång förlossning i bakhuvudet.

Tänkte förresten passa på att berätta något som man kanske inte riktigt tänker på. Jag är en sådan där människa som får högt blodtryck av att kolla blodtrycket. Det är till och med så illa att jag, trots att jag ätit blodtryckssänkande mediciner, kan få högre blodtryck av bara vetskapen av att jag ska kolla trycket. För över två och ett halvt år sedan fick jag mitt blodtryck kollat hos en läkare och det var ganska högt. Därefter följde diverse utredningar med bland annat en 24-timmars mätning, arbetsprover och någon njurröntgen av något slag. Det visade sig att mitt blodtryck var som allra högst just när det skulle mätas och att det annars var helt normalt.  Men ändå, för säkerhetsskull tyckte min dåvarande husläkare att jag skulle kolla det med jämna mellanrum.

Glädjande nog visade arbetsprovet att mitt hjärta var mycket starkt och att det reagerade positivt på ansträngning - hur man nu kan se det. Den slutliga rekommendationen från läkaren var att se till att träna regelbundet och gör det hårt. Det kanske man kan säga att jag gör? Eller åtminstone försöker.

För några veckor sedan fick jag mitt blodtryck mätt och gissa, jaaaaa det var högt. Inte särskilt oväntat. I dag fick jag komma tillbaks och mäta det igen, ett uppföljande blodtryck. Läkaren blev nog lite sur på mig för jag hade ju nyss varit på SATS, tagit en rask promenad till Husläkarmottagningen och därefter gått de fyra trapporna upp till mottagningen. "Det är ingen bra förberedelse om man ska kolla sitt blodtryck Susanne!" sa läkaren och tog fram manschetten och tvingade mig till några minuters tystnad och stillasittande. Blodtrycket visade sig vara helt normalt! Och det var ju skönt! Det verkade läkaren också tycka som sedan sa "du ser ju inte ut att ha några problem med vikten, så om du låter bli att lägga på dig några kilon kan du strunta i ditt blodtryck tills dess att du är femtio år eller till och med lite mer".

Jag blev ju lite nyfiken på vad som menas med några kilon och tydligen så kan "bara" 5-10 kg extra vikt ha negativa effekter på blodtrycket. Det visste inte jag, att det krävdes en så pass liten viktökning. Ytterligare ett incitament att hålla sig i trim, förutom att man ju orkar så mycket mer när man tränar regelbundet.

Nu sitter jag här framför dator och tänker på de söta (?) djuren som jag och min kollega fick se på kvällens raska promenad runt Djurgårdskanalen.

Och så tänker jag på att den där ryggsäcken som var fylld med vattenflaskor, pinnbrödsdeg, kaffeost, kaffepanna, ketchup & senap och andra tillbehör som jag cyklade med till Kaknästornet under eftermiddagen. Vad lätt den kändes! Och vad härligt det var att få grilla lite korv i vårsolen. Livet är underbart!

Och träningen går framåt! Nästa vecka, den börjar jag tillsammans med PT:n.



Visst ser ni att den stora har en liten på ryggen?

Möte med en PT

I dag var det så dags för min konsultation med den nya PT:n på SATS Stadion. Jag trodde ju från början att det hela bara handlade om ett möte och inte alls att jag skulle träna med honom. Det har känts lite jobbigt, faktiskt, att veta att jag ska träna tillsammans med honom också. Men det var bara att krypa till korset eller ska jag kanske säga - anta utmaningen.

Klockan 15:00 var jag redo, ombytt och klar. Efter ett litet kort samtal där jag fick berätta lite om mig själv, min träning, hur motiverad jag var på en skala mellan 1-10 (jag svarade 10) och mina mål var det så dags -  att i 30 minuter träna tillsammans med PT:n.

Först fick jag hoppa lite hopprep som uppvärmning och sedan fick jag göra några olika övningar. Det gick hyfsat bra och var jobbigt - jättejobbigt. Men som jag sa till PT:n efteråt, "jag hade nog inte gjort de där sista repetitionerna om inte du varit med". Så vem vet, kanske har jag någon nytta av honom ändå? I vilket fall var det jättekul och det var roligt att få göra några nya övningar. Nu kanske jag kan komma med lite input i stället för att bara Andreas är den som har lite nya övningar att bjuda på. Jag har inte bestämt mig till 100 % men jag kan säga att det lutar starkt åt att jag ska anlita denna PT för åtminstone ett antal veckor framöver.

Tydligen hade jag bra teknik och ganska stark. Det första kan jag tro på men det sista.. nja, men det är så klart beroende på vad man jämför med. Mitt mål är i alla fall att bli starkare.

Och därefter väntade 55 minuter Cycling. Härligt att för en gång skull vara riktigt uppvärmd redan från början. Man kan säga att passet med PT:n tog det andra passet till en annan dimension. Hade mjölksyrekänning hela passet och så som rumpan kändes ska jag nog vara glad om jag kommer mig upp ur sängen i morgon. Kan inte riktigt komma ihåg när träningskläderna var så här våta sist! Stretchade riktigt noga, ska ju vara tillbaks på SATS i morgon bitti klockan 06:30.

En fartfyld helg är till ända och nu väntar en ny arbetsvecka och träningsvecka.

Vi ses!

Invigning i 1:05:23

Efter att spenderat en härlig dag i sällskap av en god vän blev det så äntligen dags att inviga mina nya löparskor. Vilken skillnad det är med nya skor, vore det inte för att de är så dyra så borde man köpa nya oftare. Plötsligt känns de gamla skorna som fyra storlekar för stora och som att springa omkring i ett par tofflor.

Planen är att jag ska springa mina lite längre pass på söndagar men eftersom jag ska träffa Ivan i morgon så tänkte jag att det kanske var bättre att göra det i dag. I dag blev det löpning i lite blandat terräng och sträckan uppmättes till 9,96 km enligt funktionen mät din runda på IFORM.se och tiden enligt klockan 1:05:23. Klicka här om du vill se hur "söndagsrundan" går.

Om man fyller i vikt och tid så räknas kilometertid, konditionstal och antal steg ut. Jag fick ett konditionstal på 43. Har ingen aning om vad det betyder men om jag ska tro en tabell på IFORM.se så är det bra. För kvinnor i min ålder så räknas ett konditionstal på 41-45 som bra, om man får ett konditionstal på 46 eller mer, då räknas det som utmärkt. För att få 46 måste jag komma ned på 1 timme på denna sträcka.

Som ni märker är jag inte någon snabb löpare, men det har aldrig heller varit min ambition. Jag är lite mer av det sega och uthålliga slaget. Det tror jag kan vara bra för att klara min utmaning. I morgon klockan tre träffar jag Ivan och därefter, klockan fyra, väntar 55 minuter cycling, om jag får plats. I skrivande stund står jag som nummer tolv i väntelistan vilket innebär att jag avancerat en plats sedan i går. Jag är inte orolig, tror att det löser sig!

PT:n ringde och vi ska ses på söndag.

Berättade ju att jag skrev upp mig på listan för gratis konsultation av en RIKTIG PT på SATS när jag var där i går morse. Tänkte att det kanske kan vara bra att få lite annan input.

PT:n från SATS ringde mig i kväll och vi ska ses på söndag klockan 15. Kom ombytt så jobbar vi upp pulsen efter konsultationen sa han. Var det ett hot? Det här kanske innebär att det är lite osmart av mig att köra ett litet längre löppass på söndag?

Han var ju så klart lite nyfiken på varför jag skrivit upp mig på listan och jag sa som det var att "jag skaffat mig en liten utmaning". Han tyckte inte att den lät så liten. Ska han vara så där negativ så vet jag inte om vi kommer att ses så många gånger ;)

När man tränar mycket är det viktigt att både äta och sova bra. Därför borde jag gå och lägga mig NU, på stört. Men vet ni vad, jag har inte hunnit äta middag ännu och klockan är 23:31. Nu måste det väl ändå vara helt ok med en kvällsmacka?

Vad jag gjort? Ja, förutom ett väldigt utdraget styrelsemöte i bostadsrättsföreningen så har jag stöttat äldste sonen som skrivit en debattartikel på temat "Finanskrisen 2008, hur hamnade världen där?". En helt vanligt träningsfri torsdagskväll med andra ord.

Gissa vilka som är nya.....

I dag fick jag mina nya löparskor, de kom med leverans med UPC direkt till jobbet, kanske ska jag tillägga att de kom mitt under ett möte?

Skorna har jag köpt på nätet för 878,84 kronor, ett MKT bra pris! Jag kan rekommendera Keller Sports. Man kan säkert hitta dessa skor billigt här hemma i Stockholm också, men de brukar kosta kring 1600 kr. Så jag är nöjd!

I morgon blir det invigning :)

Härliga träningsONSDAG x 2 - sofa here I come with a glas of milk

I morse var det då dags för ett pass på SATS igen. Denna gång efter ett pass som innehåller ett antal övningar som ska utföras under en minut (man gör så många repetitioner som man orkar) och sedan är det vila i 15 sekunder. Sedan nästa övning osv.

Dagens övningar var:
Situps
Planka
Situps på boll
Sidplanka, vänster
Sidplanka, höger
Skorpionen
Brazilian crunches
Utfall med 10 kg vikt ovanför huvudet med raka armar
Utfall med 10 kg vikt ovanför huvudet med raka armar
Utfall (framåt och bakåt) med 10 kg vikt ovan för huvudet med raka armar.
Ryggresningar med 10 kg vikt
Ryggresningar med 10 kg vikt
Kettlebellsövning (KB), knäböj med axelpress. 8 kg.
Så här långt in i programmet började jag få lite svårt att hålla mina pausvilor till 15 sekunder och värre blev det allt vad passet led. Nästa övning på programmet var;
KB, knäböj med axelpress. 8 kg.
KB, djupa knäböj med vikt, 8 kg.
KB, djupa knäböj med vikt, 8 kg.
Renegade row
KB,Suitcase Deadlift, 12 kg (en toppen övning för dig som gillar att flytta eller resa mycket och inte har rullhjul på väskan)
Renegade row
KB,Suitcase Deadlift, 12 kg.
Axelvridning med vikt, 7 kg, på boll.
Axelvridning med vikt, 7 kg, på boll.
Höftlyft
Höftlyft.

Jag lovar att jag ska lära mig de rätta namnen för övningarna och lägga upp lite bilder på dem vid ett senare tillfälle. Det här är i alla fall de två pass som jag kommer att alternera med på måndags- och onsdagsmorgnar.

När jag ändå var på SATS passade jag också på att göra några övningar som är väldigt bra för oss som jobbar vid en dator men det får också bli ett annat inlägg framöver.

Efter morgonens pass kände jag mig så energisk att jag bokade in mig på ett 55 min spinningpass med start klockan 18 och så passade jag på att skriva upp mig för en gratis konsultation med en RIKTIGT PT. Förlåt Andreas!

Efter en dag på jobbet var det så dags för de där 55 minuterna SATScycling. Härligt men musiken var bitvis så dåligt att jag faktiskt funderade på att gå därifrån, tråkigt!

Nu ska det bli härligt att lägga sig i soffan och titta på TV!

Förresten fick jag mig ett gott skratt när jag åt min pasta, läste på mjölkförpackningen och såg formuleringen "Naturens egen sportdryck". Den används inte bara av OS-truppen som ni kanske förstår.

När vi åkte bil från Ammarnäs till Umeå i fredags så var det ett program på P4 där man pratade om sportdrycker mm. Föga förvånat så sågades alla proteinpulver, shakers, bars och annat hittepå till förmån för riktig mat som tex. ett glas mjölk och en banan. Gärna inom 30 minuter efter avslutat träningspass för sedan var det visst någon ingång till muskeln som stängdes och då behövdes det insulin för att näringsämnena skulle kunna komma "fram".

Andreas förespråkar proteinpulver mm. och redan sedan tidigare så har jag uttalat min tveksamhet. Nu fick jag vatten på min kvarn och sa "hahahaha, vad var det jag sa" fler gånger i rad.

I söndags när vi åt middag så började vi prata om min kommande skidtur mellan Hemavan och Ammarnäs och kom då in på energidrycker mm. Då sa Andreas att han skulle ha energibars och sportdryck med sig under tävlingen och att jag skulle ha riktig mat.

Jag tar väl med mig en liter mjölk då! och ett glas till soffan.

I morgon är det ingen träning utan bara en härlig rask morgonpromenad med start 06:30 från Karlaplan och runt Djurgårdskanalen. Låter inte rask promenad bättre än power walk? Jag tycker att det låter friskare i alla fall.

De nya löparskorna verkar vara på ingång...

I går hade visst UPC svängt förbi för att leverera mina nya löparskor. Men de har inte koden till porten så nu ska jag visst invänta något brev... Nåväl, i dag är det ju vilodag och löpningen är inplanerad till fredag, så än finns hopp.

I morgon bitti är det återigen dags för ett pass på SATS. Morgondagens pass har mer fokus på benen och det är tur. Träningsvärken i armarna och rygg är inte att leka med. Skönt! Det ska kännas att man tränat, eller hur?

Träningsvärken kommer smygande...

På måndagskvällar går jag allt som oftast på en lång och rask promenad runt Djurgårdskanalen tillsammans med en kollega. Och så brukar vi gå samma runda på torsdagsmorgnar vid 06:30. Bara för att jag gett mig själv en liten utmaning finns det väl ingen som helst anledning att ändra på denna härliga vana?

Vill bara tala om att jag redan medan jag bytte om inför vår promenad kände träningsvärken komma smygande, både i ryggen och i låren.... Tur att det är vilodag i morgon!

SATS i arla morgon

Förra julen var jag riktigt långledig, det var både skönt och välbehövligt. Andreas var också ledig. När julhelgen var över bestämde vi oss för att ta en riktigt lång promenad varje dag och att gå på SATS för att träna funktionell träning. En sak kan jag säga, att få för sig att anta denna utmaning så svag som jag var då, det fanns inte på kartan. Lagom till att Tretton helgen var över började jag känna mig lite starkare faktiskt.

När det sedan var dags att börja jobba igen bestämde jag mig för att jag skulle gå till SATS varje måndag och onsdag, på morgonen innan jobbet. Det gjorde jag ett tag och sedan... hände det något, tydligen! Förutom lite förkylningar och en resa till Spanien var det en del andra saker som fick mig att tappa farten. Bland annat gjorde Andreas tre nya träningspass till mig och av någon anledning var inte de lika roliga som de två vi alternerade med från början. I ärlighetens namn var det nog så att jag inte var tillräckligt starkt för de nya passen. Nu när jag ska ta tag i det här igen, då börjar med det roliga lite enklare. Och sedan, när jag börjar känna mig lite starkare igen, då kanske jag provar de där "nya" övningarna igen.

Jag har läst att andelen uthålliga muskelfibrer ökar redan efter en veckas träning och att musklerna blir bättre på att syresätta sig, det är kanske en av förklaringarna till att jag kände mig så pass stark ganska fort när vi började med våra pass under mellandagarna? Undrar hur fort det går för muskelfibrerna att soffa till sig igen? Ganska fort tror jag, åtminstone kändes det som så. I morse, då var jag tillbaks på ruta ett. Men om två veckor, då kommer jag att känna mig mycket starkare. Det vet jag av erfarenhet.

Efter dagens pass har jag enligt SATS hemsida genomfört 29 pass (i snitt 1,9 pass per vecka) sedan årets början varav ett pass var ett gruppträningspass, Cross Training. Faktiskt en nära döden upplevelse, men det kanske jag berättar om en annan gång.

Måndagmorgonens pass ser ut så här:

Som uppvärmning, en rask promenad från hemmet och lite vanliga situps. Därefter:
1 min situps på boll (så många man hinner)
1 min plankan
1 min situps cykel (så många man hinner)
1 min sidplanka, vänster
1 min sidplanka, höger
1 min skorpionen (så många man hinner)
1 min planka med knäuppdrag (så många man hinner)
Mellan varje övning ovan är det 15 sek vila.

Därefter uppvärmning av korsryggen och därefter fyra set marklyft. I dag gjorde jag ett set med 20kg och tre set med 40 kg, 8 repetitioner på varje.

Efter marklyften två set med ryggresningar. I dag använde jag en 10 kilos vikt som belastning och gjorde 10 repetitioner per set.

Uppdrag och dips i en ställning där man kan reglera motståndet med vikter, 10 set med varierande grepp. Det här är verkligen inte "min" övning. Det här var också den övning där jag kände att jag tappat mest styrka. I dag använde jag mig av 45 kilo som "hjälp" och gjorde så många repetitioner som jag orkade per set. Målet är helt klart att klara detta utan "hjälp".

Sist men inte minst två Kettlebells (KB) övningar, press (8kg) och sving (12 kg). 2 set av varje med 8 repetitioner.

64 minuter löpning

Sent på eftermiddagen snörde jag på mig mina helt utslitna löparskor för en tur runt Djurgården med min PT. Andreas. Det blev 64 minuter för mig och i vanlig ordning tog det lite över 20 minuter för kroppen att komma i gång... Tur att jag vet att det är så min kropp fungerar, det blir lite lättare att inte ge upp då. Även om det är just att sluta springa som jag vill, verkligen vill, just då.

Under veckan som kommer väntar två till tre pass på SATS (funktionell träning), det första i morgon bitti klockan 06:30. Tidigt? JA, absolut, men faktiskt ett helt fantastiskt sätt att börja sin dag på. Prova! Det ger en kick som räcker långt in på eftermiddagen. Och så ska jag få till två löparpass, ett lite kortare och ett lite längre.

Förhoppningsvis kommer mina nya löparskor med posten inom de närmaste dagarna, annars är risken stor att min satsning slutar innan den ens riktigt börjat.

Min Ammarnäsklassiker

En riktig Ammarnäsklassiker ska genomföras under ett och samma år. Eftersom den första tävlingen, Kungsledsrännet, gick av stapeln i går den 14/4 kommer inte jag att ta en äkta Ammarnäsklassiker.

Den 21/7 genomför jag min första löpartävling i fjällterräng, 26 km. Det kommer att gå jättebra! Jag har aldrig sprungit så långt tidigare och inte heller så länge. Om jag ska vara riktigt ärlig så är det inte sträckan i sig som skrämmer mig mest utan myggorna!!! Och knotten!!!

Den 18/8 genomför jag deltävling nummer två, Hjuldagen 90 km. Jag kommer att åka skateskidor mellan Ammarnäs och Sorsele. Jag har aldrig stått på ett par rullskidor och äger inte ens ett par. Men det ska jag snart fixa, både pjäxor och rullskidor är utvalda, nu är det bara inhandlingen kvar. Jag tänker mig att de 90 km mellan Ammarnäs och Sorsele kan ge mig en bra bild av vad som väntar när jag genomför deltävling nummer tre, Kungsledsrännet.

Våren 2013 hoppas jag på att stå där på startlinjen i Hemmavan med blicken (förhoppningsvis panikfri) riktad mot slalombacken och därefter genomföra den 80 km långa fristilstävlingen med mål i Ammarnäs. Jag kan tyvärr inte heller påstå att jag är en särskilt erfaren skidåkare, ett par gånger per år hasar jag runt i spåren i Ammarnäs. Fristil har jag nog aldrig provat på...

Så här, svart på vitt, ser inte min idé ut att vara särskilt god, men ni vet "vill man så kan man". Och någon måste ju komma sist! Men det ska inte bli jag!!

För att sätta lite extra press på mig själv, så jag inte ger upp, bjuder jag in er att följa min utmaning.

Ammarnäsklassikern

Klassikern har väl de flesta hört talas om men Ammarnäsklassikern är nog för de allra flesta ganska okänd.

För att ta en Ammarnäsklassiker ska följade tävlingar genomföras under samma år.

Kungsledsrännet 80 km (fristilslopp från Hemavan till Ammarnäs)
Fjällmarschen 26 km (löpartävling i fjällterräng)
Hjuldagen 90 km (på hjul utan motor från Ammarnäs till Sorsele)

För den som vill läsa mer och Ammarnäsklassikern, ta en titt på arrangören Ammarnäs IFs hemsida.

Vill du veta mer om den vackra fjällbyn Ammarnäs ?