Tisdagar är i normala fall min träningsfria dag men i morgon onsdag har jag inte tid att gå på mina båda cyclingpass på SATS. Jag måste vara hemma och tvätta fönstrerna. Nä nä, nu lurade jag er allt (även om det skulle behövas), inte skulle jag rucka på mina planer för något sådant. Nej, jag har mycket trevligare aktiviteter än så i morgon.
Jag har ju berättat att jag är en ganska långsam löpare. Frågan är ju om jag ens kan kalla mig löpare? Traktor kanske är en bättre beskrivning? Till hösten ska jag springa Tjejmilen med två av mina kusiner och jag vet redan nu att jag kommer att hålla på längst. En av mina kompisar sedan många år tillbaks sprang en tävling härom helgen och lyckades göra milen på under en timme. Hon skrev på sin Facebook att "leendet på mina läppar har ingen hejd då jag klarade milen på under timmen, så jäkla nöjd!!" Jag vill också klara milen på under timmen och känna mig så jäkla nöjd!! och därför blev det kvällen till ära ett intervallpass.
Andreas har tjatat på mig i årtionden om att jag MÅSTE börjar köra intervaller. Jo, jag kan säga årtionden för det är sant. Jag har ju vägrat i sten och inte riktigt förstått vitsen med det hela, det har mest känts jobbigt. Men nu när jag ska springa 26 km inser jag hur låååång tid det kommer att ta med min makliga takt. Och jag är mer orolig över att jag inte ska klara sträckan av tristess än av att kroppen inte orkar. Nu har jag förstått vitsen med intervaller! Mitt första egna intervallpass blev 15 minuter uppvärmning och sedan sex stycken 70/20 intervallen.
Nu när jag sitter här, duschad och återhämtad, undrar jag om jag kanske sprang lite för sakta eller om jag gjorde för få intervaller. Jag är inte så där trött som jag förväntat mig. Får nog ringa Andreas och fråga vad jag gjorde för fel!
I morgon bitti klockan 06:30 hänger jag på låset på SATS igen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar