Här kommer en träningsrapport från ett för dagen kylslaget och regnigt Stockholm. Ni som följt nyhetsrapporteringen från Stockholm Maraton vet precis vad jag menar. Tydligen har upp emot 5 000 anmälda avstått att starta till följd av vädret.
Vad jag gjorde? Jo, jag passade på att springa den längsta rundan hitintills och den mätte 16,03 km. Tiden blev 1 timme och 48 minuter. När jag kom hem var jag helt sjöblöt och det kanske inte var så konstigt eftersom det öste ned regn mest hela tiden. Det fanns inte en tygbit på kroppen som det inte gick att vrida vatten ur. Bitvis så var det därtill en piskande motvind och då tänkte jag "så här kan det bli på fjället". Och konditionstalet blev 45, jippi!
Jag har ju kommit upp i en sträcka som mäter drygt en mil kortare än den jag planerar att springa i juli och jag erkänner gärna att jag har respekt för sträckan. Dels inser jag att jag behöver träna mer för att verkligen orka. Samtidigt känner jag att jag är på rätt väg, känner mig mer och mer löpstark och det är bra. Jag tror dock att den mentala biten är precis lika viktig och därför så är det ganska positivt att ge sig ut i ett väder som detta. Då blir det både kondition och mental träning. Toppen! Och ganska kul ändå! eller.... faktiskt mest efteråt.
Rundan har jag valt att döpa till "Iskalla rundan" dagen till ära.
I övrigt har träningen i stort sett flutit på som planerat, det blev ett träningspass med PT:n på SATS i måndags morse och ett eget på onsdagsmorgonen. På onsdagskvällen var jag återigen på SATS för dubbla cyclingpass. Veckan brukar ju innehålla två raska promenader med min kollega och dessvärre fick jag lov att hoppa över måndagens (mamma och pappa har varit på besök och dessutom var det styrelsemöte i bostadsrättsföreningen). Torsdagens pass fick kortas ned till den "kortare rundan" som tar drygt en timme - tidigt möte på jobbet.
Kanske, kanske så blir det ett litet intervall pass i morgon. Måste ju få upp farten lite också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar