En riktig Ammarnäsklassiker ska genomföras under ett och samma år. Eftersom den första tävlingen, Kungsledsrännet, gick av stapeln i går den 14/4 kommer inte jag att ta en äkta Ammarnäsklassiker.
Den 21/7 genomför jag min första löpartävling i fjällterräng, 26 km. Det kommer att gå jättebra! Jag har aldrig sprungit så långt tidigare och inte heller så länge. Om jag ska vara riktigt ärlig så är det inte sträckan i sig som skrämmer mig mest utan myggorna!!! Och knotten!!!
Den 18/8 genomför jag deltävling nummer två, Hjuldagen 90 km. Jag kommer att åka skateskidor mellan Ammarnäs och Sorsele. Jag har aldrig stått på ett par rullskidor och äger inte ens ett par. Men det ska jag snart fixa, både pjäxor och rullskidor är utvalda, nu är det bara inhandlingen kvar. Jag tänker mig att de 90 km mellan Ammarnäs och Sorsele kan ge mig en bra bild av vad som väntar när jag genomför deltävling nummer tre, Kungsledsrännet.
Våren 2013 hoppas jag på att stå där på startlinjen i Hemmavan med blicken (förhoppningsvis panikfri) riktad mot slalombacken och därefter genomföra den 80 km långa fristilstävlingen med mål i Ammarnäs. Jag kan tyvärr inte heller påstå att jag är en särskilt erfaren skidåkare, ett par gånger per år hasar jag runt i spåren i Ammarnäs. Fristil har jag nog aldrig provat på...
Så här, svart på vitt, ser inte min idé ut att vara särskilt god, men ni vet "vill man så kan man". Och någon måste ju komma sist! Men det ska inte bli jag!!
För att sätta lite extra press på mig själv, så jag inte ger upp, bjuder jag in er att följa min utmaning.
Jag har så länge jag själv kan minnas sagt, och trott, att "vill man så kan man". Sedan jag genomförde min första riktigt stora utmaning, Kungsledenrännet, har jag också lärt mig att "man är mycket starkare än man tror", både i knoppen och kroppen. Målet med mina utmaningar är att utmana mig själv och att ha roligt, både i den förberedande träningen och under tävlingen. Den största segern är att genomföra dem, prestationen är viktigare än sluttiden. Jag tävlar bara mot mig själv!
Kul! Och det var ingen dålig första utmaning till dig själv. Lycka till och jag hänger med på resan. Ända från The Big Apple! Kram Lotta
SvaraRadera