Träningsveckan har börjat

En ny vecka med nya möjligheter och nya utmaningar och i tidningen kan man läsa om att värmen är på intåg. Vinter och kyla ska definitivt vara över. Ja, ja vi får väl se... Nog har vi väl alla firat ganska kylslagna Valborgshelger?

I morse var jag på SATS för mitt "måndagspass" och då träffade jag också på PT:n som frågade hur det kändes. Jo tack, inte som en vanligt måndag direkt. En av mina första övningar på dagens pass var plankan och  jag kan säga så mycket som att kroppen inte riktigt ville vad hjärnan ville. Det är vid sådana tillfällen som det är bra att ha en över 26 timmar lång förlossning i bakhuvudet.

Tänkte förresten passa på att berätta något som man kanske inte riktigt tänker på. Jag är en sådan där människa som får högt blodtryck av att kolla blodtrycket. Det är till och med så illa att jag, trots att jag ätit blodtryckssänkande mediciner, kan få högre blodtryck av bara vetskapen av att jag ska kolla trycket. För över två och ett halvt år sedan fick jag mitt blodtryck kollat hos en läkare och det var ganska högt. Därefter följde diverse utredningar med bland annat en 24-timmars mätning, arbetsprover och någon njurröntgen av något slag. Det visade sig att mitt blodtryck var som allra högst just när det skulle mätas och att det annars var helt normalt.  Men ändå, för säkerhetsskull tyckte min dåvarande husläkare att jag skulle kolla det med jämna mellanrum.

Glädjande nog visade arbetsprovet att mitt hjärta var mycket starkt och att det reagerade positivt på ansträngning - hur man nu kan se det. Den slutliga rekommendationen från läkaren var att se till att träna regelbundet och gör det hårt. Det kanske man kan säga att jag gör? Eller åtminstone försöker.

För några veckor sedan fick jag mitt blodtryck mätt och gissa, jaaaaa det var högt. Inte särskilt oväntat. I dag fick jag komma tillbaks och mäta det igen, ett uppföljande blodtryck. Läkaren blev nog lite sur på mig för jag hade ju nyss varit på SATS, tagit en rask promenad till Husläkarmottagningen och därefter gått de fyra trapporna upp till mottagningen. "Det är ingen bra förberedelse om man ska kolla sitt blodtryck Susanne!" sa läkaren och tog fram manschetten och tvingade mig till några minuters tystnad och stillasittande. Blodtrycket visade sig vara helt normalt! Och det var ju skönt! Det verkade läkaren också tycka som sedan sa "du ser ju inte ut att ha några problem med vikten, så om du låter bli att lägga på dig några kilon kan du strunta i ditt blodtryck tills dess att du är femtio år eller till och med lite mer".

Jag blev ju lite nyfiken på vad som menas med några kilon och tydligen så kan "bara" 5-10 kg extra vikt ha negativa effekter på blodtrycket. Det visste inte jag, att det krävdes en så pass liten viktökning. Ytterligare ett incitament att hålla sig i trim, förutom att man ju orkar så mycket mer när man tränar regelbundet.

Nu sitter jag här framför dator och tänker på de söta (?) djuren som jag och min kollega fick se på kvällens raska promenad runt Djurgårdskanalen.

Och så tänker jag på att den där ryggsäcken som var fylld med vattenflaskor, pinnbrödsdeg, kaffeost, kaffepanna, ketchup & senap och andra tillbehör som jag cyklade med till Kaknästornet under eftermiddagen. Vad lätt den kändes! Och vad härligt det var att få grilla lite korv i vårsolen. Livet är underbart!

Och träningen går framåt! Nästa vecka, den börjar jag tillsammans med PT:n.



Visst ser ni att den stora har en liten på ryggen?