I morse när vi vaknade var det GRÅTT ute. Förra helgen då vi valde att måla om vårt vardagsrum, då var det så gott som sommar. Det kändes lite surt även om vardagsrummet blev riktigt fint. Men i dag, då kändes det som att grått ändå var helt ok med tanke på att jag skulle springa veckans längre pass. Varför skriver jag veckans längre pass? För närvarande springer jag ju bara ETT pass... Vilket som, det är skönare att springa när det är mulet än i gassande solsken. Så vädret kändes helt ok.
Men, lagom tills dess att det så var dags att ge sig ut, vad hände då? Jo, solen kom fram. Men det är ju också ok. Även om jag kanske inte riktigt hinner/orkar njuta av naturen runt omkring mig på samma sätt som Andreas gör när vi springer tillsammans så händer det en hel del runt omkring oss.
I dag fick vi till exempel uppleva elefanter, zebror och dromedarer. Det ni! Rena äventyrslöpet :) Därefter kom en del lite mer väntade upplevelser som dagen till ära faktiskt blev lite bättre tack vare solskenet. Eller vad säger ni om gläntor vita av sippor i strålande solsken? Vågor som slår mot klipporna? Och en massa glada människor vart ögat än ser. Djurgården är verkligen en oas att dra sig till när solen skiner och man är ledig.
Som jag tidigare skrivit är jag ingen snabb löpare så självklart blev jag omsprungen av både den ena och än den andra. Det måste jag göra något åt. Om ytterligare en vecka, då får jag lägga till ett till löppass i veckan med intervaller. Och då kan jag ju skriva veckans längre pass.
I dag slog jag desto bättre flera rekord. Sträckan mätte 12,23 km. Tiden blev 1h22min17sek. Konditionstalet blev 44. I mitt snart 41-åriga liv har jag aldrig tidigare sprungit så långt eller så länge. Konditionstalet har säkert varit bättre! Det är jag övertygad om. Men gränsen för utmärkt går vid 46 så jag närmar mig sakta men säkert.
Trevlig helg på er! Vi hörs på måndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar