Tjatar lite...

Men jag kan inte hjälpa att skriva att ett riktigt träningspass 06:30 på en måndag morgon är en underbar start på veckan. Förutom att jag kommer till jobbet fylld av energi har jag också "lagt ribban" för veckan. Karaktärsdanande!

I dag har vi inlett projektet "att klara uppdrag innan jul". Och precis som jag räknat med så är det en hel del teknik bakom...

I kväll blir det ingen långpromenad med kollegan, jag har annat för mig. I morgon har jag tänkt mig ett tvåtimmars pass på cykeln och ett lättare styrkepass på onsdag morgon och på kvällen ett kortare löppass.

På torsdag bär det av till Umeå för vidare transport till Ammarnäs. Hjuldagen närmar sig ;) På lördag blir det nio mil på sadel för mig. Undrar hur lång tid det kommer att ta???

Teknikträning

Det är INTE lätt att springa rätt. Man skulle kunna tro att det bara är att ge sig i väg... Och det kan man ju, i och för sig. Det är ju så jag har gjort och då vet vi ju hur det blir. Det går inte fort.

Min löpstil är oekonomisk och jag tror till och med att den förhindrar mig från att springa fortare. Då räcker det inte bara med intervaller för att bli snabbare. Jag måste lära mig att springa.

Därför blev det ett ca fem kilometer långt teknikpass med maken i dag. Jag hade redan träningsvärk i benen sedan gårdagens PT Duopass (gjorde en fruktansvärt jobbig benövning) och det blir nog inte bättre tills i morgon, är jag rädd.

I morgon, 06:30, är det dags för veckans PTpass.

PT Duo med maken - superkul!

I går morse blev det ett lite kortare pass på SATS innan jobbet. I dag var det äntligen dags för ett PT Duo pass med Andreas. Vi skulle ha gjort det förra veckan men då var jag sjuk.

I morse klockan tio påbörjades 60 minuter högintensiv träning tillsammana med PT:n från SATS. Jättekul! Jättejobbigt! Jättevarmt!

Och det gav mersmak... Ett mycket roligt sätt att träna tillsammans så det kommer nog att hända igen ;)

Härligt!

I morse 07:00 var det dags för ett pass med PT:n på SATS. Kul, det var länge sedan sist. Och jobbigt som det ska va ;) Höstens träning är härmed inledd och det ska bli så kul!

I dag var också semestern över för den här sommaren. Kul också på sitt sätt!

Nu har jag också löparfeber (mkt bättre än vanlig feber)

Förkylning och sjukdom är INTE min grej. Dessutom har jag så svårt att acceptera att jag är sjuk, jag liksom vägrar att bli sängliggande och hoppas på att det bara ska "försvinna".

Och det brukar sluta med att jag efter några dagar ändå hamnar där i sängen. Så även denna gång. I två dagar (förutom ett kort gästspel på jobbet i går fm.) har jag legat där och LÄST två böcker. En per dag.

I går läste jag BORN to RUN och är nu helt övertygad om att jag är BORN to RUN. Det här är ju ingen blogg om böcker så vill ni veta mer om den så får ni läsa den, eller nåt.

I dag följde jag med Andreas när han skulle springa på ett nytt ställe. Nej, helt frisk är jag inte... Men två dagar i sängen får faktiskt räcka. Jag tänkte passa på att ta en lugn och stärkande skogspromenad så här sista semesterdagen. Vet ni vad som hände?

Jo, när jag gick där fick jag en plötslig längtan av att gå barfota. Nej men jag är nog inte alls påverkad av den där boken... Eller? Så jag tog av mig skorna och gick de sista 40 minuterna barfota. Så skönt och så somrigt. Provade också att springa barfota och till min förvåning så sprang jag mycket bättre än med skor. Jag liksom flög fram i spåret. Och den där obehagliga känslan som jag haft i hålfoten under sommaren, den var som borta. Åtminstone så länge som jag var barfota...

Maken har ju salufört barfotalöpning hela sommaren och jag, ja, jag har nog varit rätt skeptiskt och tänkt att var och en är ju salig i sin tro... Nu har jag beställt egna "barfotaskor".

Och i morgon har jag bokat ett, lugnt, pass med PT:n på SATS. Och så ska jag ta ett litet samtal med honom om barfotalöpning och trilskande hålfötter.

Löparfeber

Hemma hos oss råder det någon form av löparfeber.

Allt började så klart med min lilla utmaning men har kraftigt förvärrats i och med att Andreas köpte boken Born to Run. Boken handlar bland annat om indianstammen Tarahumara som anses vara världens bästa långdistanslöpare.

I boken kan man läsa att de har chia som basföda, något som Risenta börjat sälja. Så nu är Indianernas superfrön även i vår ägo. Några frön per dag och löpningen kommer att gå som en dans ;)

Nu ska jag läsa boken och bli inspirerad. För vet ni vad? Nästa år ska jag springa Fjällmarschen igen och då ska jag kapa tiden med en timme. Minst!

Förkylt....

Sista semesterveckan som enligt planen skulle ägnas åt ledighet och träning, i mängder, spenderar jag med en förkylning. GILLAS INTE!