Det kommer att bli TUFFT!

I morgon är det upp till "bevis". 26 km löpning i fjällterräng... Löpning, ja det kanske är att överdriva. Med tanke på min fantastiska hastighet i mer "normal" terräng så kanske jag borde säga att det är dags förr snabbmarsch?

I onsdags roade jag och maken oss med att undersöka terrängen lite närmare. Ni som läst min blogg tidigare har kanske lagt på minnet att det tar ungefär en kvart för mig att "komma igång". Och den kvarten är inte rolig, alls!

Nu går alltså starten upp för slalombacken i Ammarnäs. 2 km. I onsdags tänkte jag jogga lite lätt uppför. Det höll i 150 meter, på sin höjd. Sedan gick vi... De första 2 km tog därmed 22 minuter. Det blir inget bergspris för mig ;)

Läxa nr 1. Värm upp Susanne!! Och gå gärna upp för slalombacken där så behövs.

Väl uppe kunde jag ändå börja "springa". Fantastiskt roligt (och skönt) men också väldigt krävande. Redan när man fjällvandrar gäller det att hantera stenar och rötter som gör sitt bästa för att inte hjälpa till. Det är ingen skillnad den här gången, tvärtom.

Läxa nr 2. Håll fokus på löpningen, din egen alltså. Tittar du på en förbispringande fot är det lätt hänt att du sätter dina egna rakt in i en sten... Och det här är inte ett tillfälle att njuta av den vackra utsikten. Och mamma, inte heller att hålla utkik efter hjortronblommor.

Väl uppe tror jag att det kommer att gå bra och att det kommer att vara jättekul. Vägen ned för slalombacken känns faktiskt som den största utmaningen, just nu. 24 km i benen, nedför och stenar, rötter, stenar, rötter, stora och kantiga stenar. Är jag för trött så tror jag att det lämpligaste ändå är att gå nedför, också. Målet är ju att komma runt med hälsan i behåll.

Tiden gör det samma. Onsdagens lilla runda har redan indikerat att det kommer att ta tid...